Ironman Jönköping 2019

Här kommer jag summera för mig årets stora triathlontävling. 2019 är året som jag skulle våga delta i en längre distans än en mini/sprint, nämligen en Ironman 70,3. Det är i skrivande stund 2 månader sedan jag genomförde den, men sedan har sommar, semester och jobb kommit emellan. Jag tar tillfället i akt att återuppliva den här sidan mot ett större mål som jag återkommer till i ett annat inlägg.

Ironman 70,3 är som namnet antyder en tävling anordnad av Ironman-organisationen, detta är vad som i folkmun brukar kallas för en halv Ironman. Siffrorna 70,3 motsvarar tävlingens totala längd angiven miles vilket i det metriska systemet är ca 113km. Detta är hälften av vad en vanlig Ironman är (140,6 miles), därav kallas det för en halv Ironman. En annan benämning (mer korrekt) är även medeldistans.

Tävlingens moment är uppdelade i följande distanser:
1,9km simning + 90km cykling + 21,097 km löpning vilket summeras till 113km.

Det som tidigare främst hindrat mig från att delta på en längre distans än en mini har varit simningen. Simmomentet är något som de flesta som börjar med triathlon är rädda inför, om man inte är en f.d. tävlingssimmare såklart. Efter 3st crawlkurser så släppte det äntligen tillräckligt efter en vinterkurs hos Simcoachen inne i Kalmar.

Jag är fortfarande långt ifrån en snabb simmare, utan snarare en medelmåttig svensson som harvar runt i ca 2:20min/100m.

Inför tävlingen som går av stapeln på en söndag hade jag och en vän bokat boende på Jönköping vandrarhem, och ytterligare en vän på ett annat hotell i stan. Jönköping vandrarhem visade sig i efterhand vara perfekt rent geografiskt, nära expo, bikepark, starten och mitt i stan med nära till restauranger. Dessutom billigt och lagom enkelt med möjlighet till att köpa frukost på hotellet bredvid som driver vandrarhemmet.

tesla supercharger kalmar
Åtminstone 3 cyklar får plats på taket på en Tesla Model S. Vi börjar med att besöka super chargern i Kalmar för att börja resan med en bra laddning i batteriet.

Vi åkte upp på fredagen, checkade in på boendet och packade ur det mesta, laddade bilen precis utanför på en Bee/Clever- stolpe och gick sedan på racebriefingen efter att ha hämtat våra nummerlappar och armband. Bra och tydlig information med en del fokus på att det skulle bli kallt och regnigt. Vi skulle iallafall få glädja oss åt att ha en bra historia åt våra barnbarn och att det åtminstone var varmare i vattnet än i luften….

Mitt armband satt alldeles för hårt och efter racebriefingen fick jag springa till expot och få ett nytt med ett hål större, bra service 1minut innan expot stängde. Utan funktionärerna hade det inte varit en tävling att tala om.

Obligatorisk selfie vid Ironman-loggan. Jag till vänster och mina 2 kumpaner vid loggan

Sagt och gjort, på lördagen gick vi och åt frukost i lugn och ro för att sedan checka in våra cyklar. På andra sidan gatan från bikeparken ställde vi bilen i ett P-hus så att vi skulle ha nära till cykelpump, reservdelar eller annat nödvändigt ont om vi skulle glömma något i våra påsar.

Cykeln incheckad. En Trek Emonda SL med Di2 Ultegra ombyggd med tempostyre

Vi tog sedan bilen en sväng för att kolla den trånga bergspassagen där omkörning var förbjudet, sedan ett kort stopp på ICA i Huskvarna och ladda bilen och äta lite lunch.

Som utlovat kom ett hejdundrande regnoväder på lördag eftermiddag och kväll, vi var givetvis lite nervösa för hur oljan på cyklarna skulle överleva men vi hade öst på rejält med “wet lube” som ska klara regn bättre. Detta skulle visa sig vara ett bra val.

Regn? Jao…

Lite pre-race nervösa spenderade vi kvällen på en restaurang på andra sidan gatan från boendet med en riktigt grym pizza och en öl. Under lördagkvällen gick vi igenom allt i huvudet, blandade sportdryck och allt det där gamla vanliga så att man inte missat något.

På söndagen var det dags, vi gick till bikeparken och kollade cyklarna och påsarna, hällde i sportdrycken i cykelflaskan på styret, tog sedan med oss våtdräkterna efter att ha intagit lite mörk choklad, U Intend och sportdryck. Det var lätt kaos i simstartsområdet med alla triatleter som yrade runt som i en stor myrstack för att lämna av sin påse innan man ställde sig i startfållan.

Påsar… en för löpningen och en för cyklingen

Efter att ha fått in min påse i en släpvagn hade startledet redan börjat röra på sig, och min tänkta seedningstid på ca 40-45min där jag skulle ställa mig, skulle visa sig vara 50-55min som flyttat sig framåt till dessa skyltar när jag väl närmade mig vattnet. Jag fick sicksacka mig lite framåt och hamnar till slut ihop med en av mina vänner jag åkt dit med.

Simstarten på lördag förmiddag medans det var fint väder.

Simstarten gick ganska lugnt och sansat, 4 personer var 4:e sekund blev ivägsläppta likt en sittlift i fjällen vid varsin fålla. Det var ganska lugnt och fint tempo och jag kunde mer eller mindre hålla egen ansträngning utan att bråka allt för mycket med min omgivning. Dessvärre blev simtiden katastrof mot min förväntan och klockan visade runt 53-55 minuter och 2400 meter när jag gick ur vattnet. Man simmade rakt ut, 90graders vänster, ca 150 meter och ytterligare en 90 graders, sedan rakt tillbaka.

Väl på land var det en röd matta och 500 meter löpning i våtdräkt till bikeparken. Tar det lugnt för jag vet att jag inte tränat så mycket och att det är många timmar kvar. I T1 tar jag runt 7 minuter på mig innan jag kommer iväg på cykeln.

Väl ute på cykeln var det hejvilt med både krokiga svängar och uppförsbackar ett bra tag tills man kom ut på slätten. Jag fick dock ganska snabbt känna av min dåligt justerade tempoposition på cykeln där jag snabbt fick ont i magen av att sitta ihopkrupen. Fick därmed köra ganska mycket i upprätt position mellanåt för att det skulle släppa och energiintaget blev lite lidande av detta. Cyklingen varvades med en hel del vind och en regnskur här och där, men i väldigt fin miljö.

Nåväl, ganska missnöjd med prestationen på cykeln (runt 170 watt) kom jag in för löpning. Precis som simning är inte löpning min paradgren utan jag visste att det skulle bli tufft att springa en halvmara efter detta. Jag tycker en halvmara för sig är långt… jag plockar på mig min tänkta energi i form av Umara gels och ger mig ut på löpningen. Nu har det också hunnit bli riktigt varmt och solen gastar på ganska bra efter regnet.

Jag blir påhejad längs med banan av lite blandat vänner och bekanta som dyker upp mitt i ingenstans i folkmassorna och det är riktigt kul. Trots ett tempo runt ca 6 – 6:30 blandat med gång och man börjar bli trött så är det riktigt roligt. Varvband efter varvband och till slut är man i mål på ca 6h15min.

Överlag är jag ändå nöjd, jag hade trots allt tagit mig i mål och haft en rolig dag

Medalj
Solbrännan dagen efter… vem behöver solkräm när det regnar i starten?

1 thought on “Ironman Jönköping 2019

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.