…men idag lyckades jag få in ett 1-mils löppass med nästan all den tänkta utrustningen till helgens bravader.

Sprang med mitt Perfekta vätskebälte och 4st 16cl flaskor. En magnetisk kompass, en visselpipa, första förband samt en vindjacka ihoprullad och fastsatt på mitten av bältet där bak istället för den 5:e flaskan.

I flaskorna blandade jag två flaskor med en dos Umara Sport vardera samt vatten i de andra två. Sedan drack jag en klunk ungefär var 5:e minut. Jag ville se att magen pallar trycket under tiden man springer. Ca 30min innan avfärd så blev det även ca 25gram bikarbonat och 200mg koffein.

För det första är det andra gången jag springer milen på över 2 år, i normala fall cyklar jag eller springer kortare distanser, så det är med nöje jag även ser att trots terrängen med blandad stenstrand, stigar, träspång och grusväg får ihop en tid på 53min och 31sek inte spränger mig sönder totalt.

Vindjackan hoppade och skuttade och slog mig på rumpan i princip varje nedtramp, vilket man kan sammanfatta i 2 olika versioner.

1. Mitt löpsteg suger
eller
2. Det var en dålig lösning

Faktum är att desto längre jag sprang desto mindre hoppade den, eftersom jag fick in lite bättre löpsteg. På race day ska jag även ha en GoPro chest harness med en GoPro 2 kamera på magen, och där tänkte jag sätta fast det obligatoriska underställströjan innanför på ryggen.

Nu har 2-åringen åkt på någon förkylning så jag hoppas verkligen inte det är något som smittar, så nu är det bums i säng för mig med och vabb imorgon.